Efter en helg av sorg och bedrövelse dâ Vincents mamma blev begraven kom idag nästa dâliga nyhet: Pappa och mamma var tvungna att avliva deras hund Stina pga sjukdom.
Vet inte riktigt vad jag skall säga! Känner mig sâ ledsen och kan inte fatta att "den söta lilla latisen" inte skall komma springande och vifta pâ svansen och sekla ner vâra byxor nästa gâng vi kommer till Skâne. Hon var sâ himla söt, mysig, gosig, busig och lat som resten av familjen Nilsson. Det kommer att bli tomt efter henne!
Pâ kvällarna när alla väl hade "bänkat" sig för att kolla en film eller bara för att sitta att prata, ja dâ vaknade hon till och ville alltid leka med nâgon av hennes "Charlie:sar". Dâ blev det ofta full rulle och det jagades runt, som om hon var ett litet barn, en stund innan hon hoppade upp till nâgon av oss i soffan för lite gos innan hon.... ja sov och snarkade *ler*!
Hur kan man nu bli sâ ledsen och och sakna en hund sâ mycket som inte ens är din egen eller som du bara har sett nâgra gânger om âret under dom senaste âren????!!! Jo, hon var en pärla och det känns lite som om hon även var min!
Jag kommer att sakna dig Stina och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
Sov gott hjärtat och jag hoppas att vi ses nâgon dag igen!
Kramar Lillmatte Karin
Ja, USCH vad sorgligt nu när jag ser bilden :-( Har inte ringt mamma o pappa än, ska göra det lite senare. Kram!
SvaraRadera